Ofta tycker jag mig läsa uttalanden - av både etablerade och blivande - författare där de menar att det är livsnödvändigt för dem att skriva. Vad de inte säger något om är hur detta livsnödvändiga uttrycker sig.
Varför är det livsnödvändigt, vad händer när de inte skriver? Blir de deprimerade? Förlorar meningen med livet, börjar dricka? Vad?
För mig är det inte livsnödvändigt att skriva. Däremot mår jag bra, riktigt bra, under de perioder då jag skriver; jag känner att livet får en helt annan helhet. Jag kan inte säga om det beror på skrivandet i sig, eller om själva skaparakten får mig att känna att jag åstadkommer något. Att jag åtminstone försöker.
Något som jag med säkerhet kan säga är att jag, i de perioder som jag är inne i skrivandet, blir grälsjuk och tonårstrotsig om/när jag hindras att skriva. Jag stressas av allt, också av sådant som jag i vanliga fall skulle tycka var riktigt trevligt. Men gör det skrivandet till en livsnödvändighet?
Är det någon annan som har tankar kring skrivandet som livsnödvändigt?
Ja, man mår klart bättre av att skriva än av att inte skriva. Livsnödvändigt är det kanske inte på samma sätt som att äta eller sova. Men som ett sätt att finnas i världen. Jag behöver åtminstone skriva eller berätta grejer för att se saker, det blir bekvämare att få syn på hur världen är funtad om jag får skriva om det, eller skriva förbi det. I stället för att bara hålla saker inuti. Så på det viset är det en livsnödvändighet.
SvaraRaderaJa, kanske är skrivandet en nödvändig ventil för hantera världen utanför. Det skulle också kunna förklara varför jag själv blir stressad när jag inte kan använda mig av den..? (För att inte tala när jag via skrivandet inte hittar ett sätt att lösa konflikter - eller i ett mikrokosmos; när jag inte hittar lösningar som tar mig igenom vissa kapitel...)
SvaraRaderaPrecis. Man blir extra galen av alltihop om man inte ens lyckas fixa det i skrivandet.
RaderaDet kanske beror på hur man tolkar livsnödvändigt. behöver jag det som jag behöver mat, vatten och sömn? Kanske inte. Men om det får mig att må bra och hålla mig frisk och ger livet en mening, så kan man väl kalla det viktigt iaf för mitt liv? Håller med er i att det är viktigt som en ventil, för att få ur sig alla tankar som samlas i hjärnan- bearbeta problem eller frågor som oroar en eller konflikter.
SvaraRaderaDet slår mig att det kanske också handlar om vad vi har för avsikt med skrivandet som styr graden av nödvändighet? Om avsikten är 1) att berätta en historia, så är skrivandet kanske inte lika nödvändigt som i de fall då avsikten är 2) att bearbeta något?
SvaraRaderaAvsikten med mitt eget skrivande är att i första hand berätta en historia, därefter väljer jag ett ämne som står mig nära; alltså är det inte lika nödvändigt för mig att skriva som för dem som har ett behov av att bearbeta något och använder skrivandet som verktyg?
Usch, det för fredagsfilosofiskt..?