Inget av det som jag skriver duger.
Jag skriver, tycker att jag har det. Skriver lite till. Raderar. Raderar lite till, tycker att det som nyss dög är uselt. Irritationen stiger, jag förstår inte varför det ska vara så svårt att få karaktären att förflytta sig från ett sammanhang till ett annat. Allt som saknas är några futtiga rader. Någon ynka mening.
Strategin för kvällen är att lämna "förflyttningen", och ta vid där karaktären befinner sig i sitt nya sammanhang. Den delen av kapitlet kräver inga omskrivningar, bara lite puttande och duttande.
Jag hoppas att strategin håller.
Åh vad jag känner igen mig i känslan du beskriver. Att allt blir skit. Kände precis likadant häromdagen, och gjorde exakt det du skrev: förflyttade mig till nästa scen. och det hjälpte. När hela manuset är färdigskrivet kanske du upptäcker att det behövs mindre än du tror för att förflytta karaktären från A till B.
SvaraRaderaSåna där gånger när man håller på och det inte funkar blir man knäpp. Men tycker att du har en bra strategi, skriv där det funkar i stället, kanske det ofunkade får fart också.
SvaraRaderaSkönt att veta att jag inte är ensam om det här. Och jo, strategin fungerade; åtminstone så pass att jag kunde skriva utan att radera och det är ju ett framsteg.
SvaraRaderaHar ännu inte tagit tag i "förflyttningen", men kanske är det så att den inte alls behöver vara så där märkvärdig om nu resten av kapitlet fungerar..?