Det här borde ha varit en av de där perfekta fredagarna. Jag är ju ledig. Det här borde ha varit en fredag med sovmorgon. En av de där fredagarna då jag är ensam hemma. Äter långfrukost. Läser bloggar. Och då menar jag inte att jag läser de senaste inläggen utan att jag läser igenom en blogg från det första till det senaste inlägget. (På sista tiden har jag lyckats hitta så många bra bloggar och har så mycket intressant läsning att se fram emot!) Efter en förmiddag av bloggläsning kunde jag ha satt mig vid datorn för att skriva.
Men så blev det inte.
Idag har jag följt en besiktningsman på en rundtur i ett gult hus. Ett hus som vi med all sannolikhet kommer att köpa. Efter hemkomsten slocknade jag - har lagrat trötthet under två intensiva veckor - väcktes vid tvåtiden av ett telefonsamtal och kunde inte somna om. Nu sitter jag vid datorn, fortfarande skakis av trötthet, bekymrad över att jag inte kunde ägna förmiddagen åt bloggläsning. Det är så vilsamt, så avstressande. Att läsa om andras skrivande ger mig en sådan kick att skriva själv.
Men så blev det inte denna skrynkliga fredag.
Eller vänta... Är det det inte lite väl tidigt att dra ett streck över denna fredag, klockan är ju knappt fyra på eftermiddagen? Innan kvällen är över borde jag hinna med att läsa igenom åtminstone en blogg från början till slut? Visst hinner jag fortfarande nicka igenkännande och få en kick till att skriva vidare på Alster I? Visst har jag fortfarande tid att släta ut denna skrynkliga fredag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar