Om vad jag gör för att komma vidare

Det går trögt, det här med att ta sig igenom det omöjliga kapitlet som jag skrev om för två veckor sedan. För ja, jag är fortfarande där (ok, jag tog lite semester från det). Visserligen har själva kapitlet lagt sig tillrätta. Det som utspelar sig i kapitlet hänger numera ihop med resten av historien, ihop med karaktären som för talet. Nu säger kapitlet något om Karaktär P. Det kommer (nog) att fungera den här gången.

Det är bara det att. Att, att, att.

När jag äntligen har "hittat" kapitlet känns det som ett första utkast. Det är så mycket som måste skrivas om. Småsaker som ska stuvas. Så många beslut som ska tas angående vad som kan stå kvar, vad som behöver filas. Jag drar mig för att arbeta med det eftersom den kommer att kräva så mycket energi. Eller drog mig för att arbeta med det, ända tills gårdagen. Då föll lösningen på plats, som av sig själv.

Så vad är tricket?

Att radera. Att ta bort varje ord, varje mening, som jag snavar på. Det kräver sin lilla radering, kapitlet förkortas oroväckande. Men i slutändan kommer alla raderingarna att göra kapitlet mer lättarbetat. I vissa lägen är det ju trots allt enklare att tänka helt nytt än att fila på varannan mening.