2012-11-21

Utkast 7

När jag läser om Stephen Kings Att skriva påminns jag om det; om de himlande ögonen, om det härreguuande, som var min reaktion när en vän sade att King, i nämnda bok, ska ha berättat att han skrev/skriver om en bok flera gånger innan han anser att den duger. Det är åratal sedan vännen berättade detta, så länge sedan att jag inte längre minns hur många utkast det handlade om (fem? sex? sju? fler? färre?). Jag minns bara att det kändes som galet mycket jobb för en ynka text/bok/manus. Vem orkar?

Jag himlar inte längre med ögonen. Jag härreguuar inte. Inte nu när jag själv är inne på det sjunde (7.e!) utkastet (eller omskrivningen) av Alster I. Ovanpå detta kan berättas att de första årens skrivande inte räknas till ett utkast. Då handlade det mer om inkast; att kasta in idéer, att prova dem. Vad vill jag egentligen skriva om? Hur ska det sluta?

Utkast 7. Det låter som galet mycket jobb. Och det är det. Och samtidigt inte. För alla utkast är inte fullständiga. Om jag har fastnat med något kapitel har jag låtit det stå i anteckningsform, tagit mig vidare. Vissa kapitel har varit fulla av luckor, eller av meningar som ska formuleras om. Sådant som jag inte orkar ta itu med, inte haft lust med när en annan idé pockat. Sådant som jag lämnat för att ta mig vidare.

Det som skiljer Utkast 7 från de tidigare utkasten är att jag nu strävar efter att skriva fullständiga kapitel. Inget får lämnas halvfärdigt. Det här utkastet kommer att läsas av andra. För ja, jag har kommit till en punkt då jag inte längre själv kan bedöma texten. Jag behöver feed-back, jag behöver bitande kritik och lovord.  Håller det? Är det bara en dagdrömmares fria fantasier? Jag behöver allt detta för att kunna skriva en Version 1. En sådan där, ni vet, som får prova lyckan ute i världen.

3 kommentarer:

  1. Det finns ju författare (såna där döa) som inte slutade skriva om trots att boken var tryckt ens utan fortsatte med att korrigera i det färdiga exemplaret. Så sju gånger är bra. Tror att jag tagit mig igenom mitt manus fler gånger än så, men jag slutade räkna. Man får hålla på tills man är nöjd.

    SvaraRadera
  2. Oj, nu blir jag imponerad, mer än sju gånger? Och jag som tyckte att jag var flitig... Men du har rätt, man måste bli nöjd. Och för min del är det tyvärr inte så att jag sitter och polerar något som redan glänser - Alstret behöver verkligen dessa omskrivningar. Förhoppningsvis kan det här leda till att jag, vi, blir nöjda och slipper ge ut reviderade utgåvor av våra romaner :)

    SvaraRadera
  3. haha, Mia! :D vissa förstår inte när det är dags att ge sig! ;) men jag håller med, för varje gång blir det lite bättre, så frestelsen är svår att motstå.

    SvaraRadera