2012-12-15

En kort notering om Bilbo och Tove Jansson

Gollum och Bilbo enligt Tove Jansson
Man läser, man betraktar en berättelse genom sitt inre öga, föreställer sig. Det händer ibland att man får veta hur någon annan föreställt sig samma berättelse, t.ex. när en bok blir film. Eller när man stöter på en illustrerad utgåva av en bok. Då kan det hända att man blir grinig, eller imponerad.

Förra året råkade jag hitta ett exemplar av Tolkiens Bilbo i bibblans magasin. Ni vet den där utgåvan med Tove Janssons illustrationer. Eller hade ni missat att Jansson hade föreställt sig Bilbo och Midgård? Det hade i alla fall jag.

Hursomhelst.

Jag hade ju inte riktigt föreställt mig Bilbo eller Midgård på samma sätt som Tove Jansson. Det är inte alls mina inre bilder, vem tänker på Muminvärlden vid en läsning av Bilbo? (Inte Peter Jackson i allafall.) Men jag blir inte grinig, inte heller imponerad, bara så där varm inombords. Jag älskar Jansson illustrationer. Det är liksom så himla fel att de blir rätt.



ps. rätta mig om jag har fel men visst har Tove Janssons Bilbo kommit i nyutgåva?






1 kommentar:

  1. Jag tycker om stämningen i de Janssonska teckningarna för Bilbo. Det är kul med olika sorts versioner av hur man upplever en värld oberoende av ifall jag tycker att de känns som den värld jag föreställt mig eller inte. Bara spännande hur olika tolkningar kan bli liksom. För precis som du så har jag också andra bilder i huvudet.

    SvaraRadera