2013-04-15

Om Pausberättelser

Pausberättelser. Lite så där som pausfåglar, sådant som man fyller ut en paus med. Läspaus, skrivpaus, bloggpaus. Fikapauser.

Pausberättelsen som fyller ut min tid just nu hör till de där novellerna som sysselsatte mig under sensommaren och den tidiga hösten förra året. Eller ja, om det nu är noveller eller en roman eller något annat; i vilket fall som helst är det en berättelse. Just nu handlar arbetet mest om tankar, utkast. En utveckling i idén. Anteckningar som ännu inte har nått ett sammanhållet dokument utan hittas på lösa lappar.

Det känns så skönt att bara få hitta på, så befriande att få tänka nytt istället för att traggla med en omskrivning. Att få skriva fritt, att få hamna på villovägar - det kan ju hända att det tar för villovägar i själva verket är den rätta vägen?

Jag har inga planer på att ge upp Alster I, jag återgår till den så snart jag får mer sammanhållen tid än fika- eller lunchpauser på jobbet, men tills dess lutar jag mig tillbaka med pausberättelsen.

1 kommentar:

  1. Löööv på såna lappar. Det är fin pausunderhållning. Man behöver inte begränsa sig och strukturera utan kan bara flyta omkring och hitta på. Precis vad jag skulle göra ifall tiden var snålt tilltagen. Just nu har jag så mycket tid att jag hinner både skriva och läsa, önskar dej lika lyxig tid för Alster I.

    SvaraRadera