Det är alltid lite spännande det där med att hitta en bok som har samma tema som den berättelse som man själv skriver på. Temat är inte helt vanligt, det är ingen pojke-möte-flicka-berättelse, men inte heller svindlande ovanligt.
Så. Jag lånar och börjar läsa. Och visst känner jag mig en aning besviken. Det är samma tema, men i en helt annan skrud. Lite mindre intressant - tycker jag och det bör jag väl tycka? - lite mer "vanlig". Jag möter inte mina karaktärer, inte deras bakgrund eller motiv. Däremot lägger jag märke till detaljer, sådana som liknar detaljer som återfinns i min berättelse. Borde jag ändra på vad jag skrivit? Men så slår jag bort det, det handlar om detaljer. Ynkapynka detaljer som återfinns i vilken vardag som helt. Det enda anledningen till att jag lägger märke till dem är för att temat är det samma; för att jag letar efter likheter.
Ja, jag är besviken, det är inte alls min berättelse. För visst hade det varit roligt att få läsa den någon gång? Men givetvis är jag lättad. Givetvis. För att det inte är samma berättelse, för att jag kan fortsätta att skriva. För att jag inte dröjt så länge med att bli färdig att någon annan hann skriva "min" berättelse.
