Det brukar oftast komma senare. Inte redan vid kapitel
7. Det handlar inte om tömda resurser,
inte om att tröttna. Bara att känna sig urlakad. Att inte palla med att öppna
ett till dokument, att skriva. Inte en till ändring, tack.
Nu sker allt med racerfart. Haha, tänker den som följt
bloggen och vet att jag ägnat januari och nästan halva februari till att
skriva, det var sannerligen racerfart; hela 6 genomgångna kapitel på en och en
halv månad? Racerfart? Moahahah! Men det är racerfart med tanke på att jag använder att tid
som jag har till förfogande - dagtid - när Polly-Bullen sover. All tid som jag
har över. (Ok, jag läser visst bloggar under den tiden också…) Jag har inte
lessnat på att skriva, jag har inte tappat idéerna, jag låter inte bli. Men fy vad jag känner att jag behöver pausa lite. Ladda batterierna.
Fast pauser blir det inget av och nu gäller det att fortsätta
att skriva innan Bullen vaknar. Det var bara det jag ville säga.
(Fast fy vad jag känner att jag borde lägga mig på soffan, bara en stund. Max en vecka...)
