2014-02-12

Om kapitel 7

Jag fyller i detaljer. Lägger också märke till saker som jag missat att berätta. Det där som är så självklart i tanken, men som saknas på papper. Det måste vara varje historieberättares mardröm, det där med att glömma berätta självklarheter; att inte upptäcka att missat att förmedla väsentligheter.

Kapitlet växer. När jag i pappersutskriften fortfarande befinner mig på första sidan, är jag redan på sidan fyra i e-dokumentet. Det säger nog en hel del om arbetet med kapitlet.

Men jag tappar lite också. När jag känner mig som mest urlakad sitter jag och ändrar utan att tillföra något. Ändrar för ändrandets skull. Som om nya ord vore förbättringar i sig. En stunds deppighet; blir det inte bättre än så här? Men redan nästa dag får jag grepp om berättelsen igen. Ändringarna är förbättringar. Får ny ork.