Ordna, ja. Att ta befintligt material, text och idéer, och hitta en ny ordning för dem. Alla de där 5 kapitlen (och lite lösa anteckningar) som jag behövde gå igenom för att ordna ett ”nytt” kapitel - där
en karaktär ska få mer egenutrymme - och skriva om 4 kapitel så att de blir 3.
Det visar sig vara förvånansvärt enkelt att ordna 32679 ord och 108 sidor
text. Ett
förväntat mastodontarbete tar knappa två dagar. Vilket bara kan betyda en sak;
rätt spår. (Och så raderade jag rätt mycket... finns det liksom ingen text att ta ställning till då är det ju, ja, rätt enkelt att ... ordna.)
Mitt ordnade kaos måste innebära rätt
spår. Det som tidigare har känts forcerat är borta. Som genom ett trollslag har
det också blivit enklare att hitta lösningar på sådant som gnager, och att klämma in nödvändig information som jag inte hittat "rätt" plats för tidigare. Kanske ett
tecken på att jag till sist är på väg att bli ”färdig” med berättelsen?
En skrämmande grej som händer är att jag ställer mig en enkel fråga om
en bikaraktär och får en aha-upplevelse. Skrämmande? Ja, jag borde nämligen ha
ställt den här solklara frågan för årtal sedan… Hur kunde jag missa
det? Vad mer har jag missat? (Ok, det är väl här betaläsarna kommer in, antar
jag.)
Det tråkiga nu är att jag måste ta itu med kapitel 14... när jag helst skulle jag vilja göra ett skutt till 19, 20 och 21. Varför? För att kaoset är mer ordnat därborta... 14 kräver mer tankearbete och därtill känns det lite ... tråkigt. Ja, tråkigt, men jag hoppas att det är bara som det känns till följd av att jag ju hellre vill jobba med 19-21... Ack, ack.
