Det här kapitlet är - liksom kapitel 11 - nytt för den förra omgången. I princip.
I det förra utkastet (utkast 7) jobbade jag med kapitel 12 i två omgångar. Första gången filade jag mest, tyckte att det räckte, gick sedan vidare för att jobba med följande kapitel. Fast det skavde. Å sedan skavde det ännu mer. Det var bara att återvända, att skriva om början och radera resten. Så; i princip blev det ett helt nytt kapitelinnehåll.
Men som brukligt med helt nya kapitel så kräver de ordentliga genomarbetningar för att fungera, för att vara tillräckliga och inte bara utfyllnad. Ett kapitel måste ha en mening, inte bara finnas för att alla karaktärerna ska ha lika mycket att säga till om. Helst ska man älska kapitlet, tycka att det är det bästa hittills.
Ok, det var väl lite att ta i. Det räcker långt att lämna ett kapitel som är mycket bättre än det jag hittade när jag öppnade dokumentet. Det är skönt att se att ett kapitel kan växa, bli bättre. Skönt att upptäcka att det finns mer att ge när man ger sig tid (för att inte tala om lyckan i slumpen). Nu, vidare till kapitel 13, ett av de där omöjliga kapitlen som är som snubbeltrådar...
