Ok, lika bra att säga det på en gång:
Kapitel 15 är mitt älsklingskapitel.*
Det är ett av de äldsta kapitlen i bemärkelsen att det är mest intakt - minst bearbetat. Det var här jag hittade stilen, språket. Här jag började skriva på ett sätt som jag gillade, och som jag sedan dess gjort allt i min makt att kopiera.
Kanske är jag inte ensam om att ha vissa kapitel, eller bara stycken, som jag återkommer till. Sådana där jag hämtar styrka, inspiration. Ord som jag läser när jag är på botten och tycker att jag inte alls kan skriva, sådan som får mig själv att ändra uppfattning - jag kan visst skriva! Det här är ett sådant kapitel!
Nåja. jag har faktiskt inte bearbetat kapitel 15 i den här omgången heller. Tror jag. När jag läste igenom såg jag ändringar, men minns faktiskt inte om jag skrev dem i våras eller i den förra omskrivningsomgången. Hursomhelst. Jag lämnar kapitlet utan att göra något annat än att glädjas över att det är jag som skrivit det.
*Alltså. så rädd jag är för att kapitel 15 ska visa sig vara en darling, att det efter alla mina omskrivningar inte längre får plats....
