Om att bota skrivtrötthet

Jag ger inte upp. Kämpar med mina dokument, hänger mig kvar trots att jag verkligen skulle kunna tänka mig att se på någon tv-serie. Jag skaffar mig överblick över berättelsen, letar trådstumpar och skriver mellan raderna.

Skriver mellan raderna... använder du osynligt bläck?

Nej, bara lite plantering i andra kapitlen. För att  inte skriva på näsan men ändå leda tankar. Inte för att det är så lätt att leda tankar, folk tolkar som folk vill. Men det får vara så, det menar redan en av mina karaktärer (fast då angående att tolka målningar).

Och så händer det, jag känner lycka. Det finns ingenting jobbigt i att skriva, det är bara skär lycka.

Det här skulle jag kunna tänka mig att jobba med på heltid, tänker jag.