Visst. Det är utkast 7 jag jobbar med, så jag har skrivit slutet. Flera gånger faktiskt. Och så har jag skrivit alla kapitlet som bär mot slutet. Det slut jag skönjer är på arbetet med Alster I.
Ok, jag har minst (minst? Skrev jag verkligen minst?) ett utkast kvar innan jag kan ta ställning till om det blev något av Alster I, om det liksom är något att ha. Satsa på. Men jag skönjer slutet. Allt det som skaver, och har skavt, är borta. Nu inser jag att jag inte kan fuska mig igenom de sista kapitlen, jag måste runda av, se till att det bär mot ett avslut inte ett slut. Så jag frågar mig om jag rundar av eller om jag liksom ... bara skriver mot ett slut.
Svaret är nog tyvärr att jag hittills skrivit mot ett slut, utan att runda av. Jag har litat till att slutet liksom kommer ... till slut.
Så här i slutfasen börjar jag ställa frågor till texten, sammanfatta för mig själv. (Så dags för det när jag är på kapitel 19 av 24 möjliga... ja, de tidigare 26 kapitlen har blivit 24 efter lite ihopslagning). Jag vet vad karaktärerna gjort, vad de. Jag vet hur de påverkar varandra, men vad är deras, var och ens, egentliga "quest"? Är den den samma som den alltid har varit eller har omskrivningarna påverkat det?
Nu gäller det att tänka, tänka, tänka. Och ta itu med kapitel 19, som jag bävar inför eftersom det - återigen - är ett ganska stort arbete jag har framför mig. Eftersom jag måste väga allt jag skriver mot det som jag redan skrivit...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar