Lite halvt om halvt nostalgiskt öppnar jag gamla dokument i datorn, anteckningar till Alster I. Läser illa skrivna dialoger (varför har jag sparat dem?), fragment som en gång passat in och utkast till något som var tänkt att ske. Jag påminns om något som jag glömt, dvs. att jag i mitt första utkast av Alster I lät en av huvudkaraktärerna, dvs. P, försvinna. Kanske dog hon, kanske inte. Borta var hon i alla fall, och det enda spåret av henne var hennes bil, dramatiskt nog övergiven på en parkering nära havet... De två andra huvudkaraktärerna blev kvar med hennes dagböcker.
Det finns ingen anteckning om var de två andra gör med hennes dagböcker, jag kan inte ens minnas hur jag tänkte. Eller kanske tänkte jag inte vidare, kanske förkastade jag idén eftersom den inte bar, eftersom jag inte kunde lösa det. Idén är så långt från utkast 7 att det inte går att komma längre bort. Det är faktiskt en helt annan historia. I den historien låg det stort fokus på karaktären P, faktiskt tror jag att jag helt fokuserade på henne. Men i och med att berättelsen tog en helt annan väg raderades dessa kapitel. Kvar blev karaktären, den där personen som jag sedan dess haft svårt att fånga. (Och nej, det går inte att låta henne försvinna, utan henne finns det faktiskt ingen historia.)
Nåja, vad jag ville med det här inlägget var egentligen bara att förundras över hur en historia kan förändras innan den är färdig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar