Om skrivtrötthet

November... Jag kan inte undgå blogginlägg av folk som ger upp Nano-skrivandet. Som börjar prioritera annat, eller kanske bara tröttnar.

Själv är jag lika trött. Det kommer smygande, börjar med att jag öppnar andra dokument än de som hör till utkastet jag jobbar med nu. Liksom surfar runt bland mina egna mappar.

Ska bara kolla lite, heter det.

Men jag märker att jag fortsätter kväll efter kväll. Dagtid, under barnvagnspromenaderna, fungerar skrivarhjärnan. Jag talar in anteckningar i mobilen, längtar till kvällen. Men när kvällen kommer...

Ändå kan jag inte förmå mig att ta en paus. När jag är så här nära slutet är jag rädd för att pausa, rädd för att komma av mig. (Mina skrivpauser har ju en tendens att dra ut sig till det yttersta...) Så jag hänger mig kvar, läser gamla anteckningar, gamla utkast...  Bättre det än alternativet.