Ofrivilliga skrivpauser, ja. Sådana där som uppkommer efter att man läst igen sin text och tyckt att det bara är blajblaj. Man tappar farten, man tappar intresset.
Jag hamnade i skrivpausläge efter att ha läst igenom kapitel 3 (ja, ett av de där kapitlen där jag alltid fastnar fast nog tyckte jag väl att den blev bra efter den förra omskrivningsomgången?) Texten var så spretig att den föll isär under min granskande blick. Blev till intet.
Efter lite pausande tror jag dock att jag är redo att komma igång igen. Jag har gått igenom texten och insett att allt som jag behöver finns där, jag måste bara gallra och rensa för att det viktiga ska bli synligt. För att komma igång behöver jag skriva en synopsis - bara för att lättare få syn på det som ska bort. Sedan är jag igång igen.
Det är inte kul med ofrivilliga skrivpauser. Men jag tror att vi alla tvivlar på oss själva ibland. Det gäller att bryta ihop och komma igen ;-) Skönt att du är igång igen!
SvaraRadera