Jag broderar. Stygn efter stygn med en röd tråd. Mönstret blir
tydligare, fylligare. Precis så där som jag tidigare mest sett i andras alster,
inte i mitt eget.
Visst finns där röd tråd sedan tidigare, men mest sådant som används till att tråckla. Scenerna hänger ju samman, och är det inte lite väl
övertydligt med upprepningar?
Men då dök plötsligt (ja, plötsligt) den första tråden upp.*
Alldeles pinfärsk i en ny förstamening i kapitel 1. (Jag behövde verkligen en
ny början till hela historien.) Vad bra, tänkte jag, en ny början med en gåta
som dessutom hänger samman med gåtorna längre fram i historien. Vad bra! Klapp på
axeln och en guldstjärna därtill.
Därefter:
Ett samtal i kapitel 2 var under all kritik. Vad löjligt,
tänkte jag, ingen pratar så här i verkligheten. Och varför denna hemlighetsfullhet?
Dunkelt sagt av karaktären är dunkelt tänkt av författaren, tänkte jag och tog
ett beslut. Och så ser en röd tråd sticka upp mitt i allt. Jag tar tag i den,
rycker. Men tråden sitter fast. Ju mer jag rycker ju tightare blir det. Åha, tänker jag, kan det vara så här det ska
vara?
Jo, det är så här det ska vara. Precis så här. Varför har
jag inte sett det tidigare?
Och så lite bakgrundsinfo:
Alster I är inte en historia, utan tre delhistorier. Ändå till
utkast 10 har fokus (medvetet eller omedvetet) legat delhistorierna, kampen för
att dessa ska bli trovärdiga. Varenda en av karaktärerna måste ha varsin
trovärdiga historia och varsitt trovärdigt motiv. Men när jag börjar brodera
istället för att tråckla blir motiven inte bara trovärdiga, utan ger historien
den extra dimension som den behöver. Det blir tydligare att karaktärerna faktiskt
berättar en och samma historia. Inte tre delhistorier.
Hurra för denna utveckling!
*Insåg dock inte betydelsen av tråden förrän i omskrivningen
av kapitel 14 …
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar