2017-06-28

Om att möta sin egen otillräcklighet

Jag fördriver tiden. Biblioteket har inga besökare - "tomt och skönt" som P O Enqvist (tror jag att det var) kallade sitt sommarbibliotek i Värmland, och visst så brukar jag också känna mig när jag kommer in i ett bibliotek som låntagare, men på andra sidan infodisken känner jag bara rastlöshet - så jag fördriver tiden medan klockan sakta tickar fram (eller nej, tickande klockor på bibliotek skulle ha skapat en rabiesepidemi för länge sedan.)

Hursomhelst. Jag fördriver tiden med att på måfå välja böcker, läsa den första sidan. Jämföra. Och jag häpnar över alla dessa första sidor som är så bra, så mycket bättre än min egen första sida.

Jag slår bort tanken på att öppna Google drive på min telefon, jämföra på riktigt; live. Istället låter jag mig störas av en malande ångest. Vem tror jag att jag är? Varför skulle just jag tro att jag har en berättelse som kan tillföra något? Stå sig i mängden?

Ok. Jag bläddrar i böcker som stod på bordet med tips om sommarläsning. Borde jag inte söka mig inåt hyllorna; med alla de böcker som ingen kommer på att skylta med. Inte nödvändigtvis dåliga, bara sådana som liksom inte lämnade det där bestående intrycket. Men jag möter det samma där. Min egen otillräcklighet; texter som jag inte tycker mig nå upp till.

Jag trodde att jag hade kommit över det här. På riktigt - faktiskt. Att min egen text inte skulle frammana denna ... ovilja. Denna känsla av att räcka till. Jag hoppas att detta bara är en tillfällig dipp...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar