2012-03-30

Tidskapslar

Okej. Den här gången satt jag en trappa ner. Önskade att musiken inte spelades på riktigt så hög volym.

Skämdes jag?

Det var finlandsfärjemusik. Finsk humppa, och gamla godingar. Örhängen?
Jag tänkte bara på heltäckningsmattor. På kromade möbler. På folk som gick omkring och funderade på vad de skulle passa på att köpa nu när de kunde köpa alkoholhaltiga drycker skattefritt. En liter starksprit eller två liter likörer? Likör är ju godare, men vad säger släkten i Finland om man kommer med två flaskor av något sötsliskigt istället för det där starkare som man inte behöver skämmas för att bjuda på efter bastun? Kommer de att tro att man har blivit … svensk?
Sedan undrade jag varför musiken som spelades var lika fastnaglad vid 80-talet som mina finlandsfärjeminnen. Men så förstod jag. I likhet med mig var de ansvariga för musiken instängda i en tidskapsel. Finland och 80-tal. Industrisemestrar. En tid då det var möjligt att ta finlandsfärjan, inte bara från Stockholm och Kapellskär, utan också från Gävle, Sundsvall och Umeå.

Någon gång i slutet av 80-talet, början på 90-talet, slutade jag att – regelbundet – tillbringa mina somrar i Finland. Det berodde på att mina föräldrar inte längre åkte dit lika ofta, men också att jag själv blev äldre. Hade annat att göra på somrarna. Ung-vuxen-saker. Den sista gången som jag tillbringade en längre tid i Finland – en månad! – passade jag på att fylla 18 år. Jag hade åkt dit med en vän, men våra vägar skildes efter ett tag och jag fick gott om tid att ligga i mormors kökssoffa och fundera över livet. Men det är en annan historia.

När jag nu satt där, en trappa ner, slog det mig att många av de andra i Sverige boende finländare, sverigesfinnar/ruotsinsuomalaiset, kanske gjorde samma sak. Slutade att regelbundet besöka Finland under 80-talet. Lade på locket. Kapslade in landet och dess kulturliv i det igenkännbara hos Katri-Helena, Dingo eller varför inte Kari Tapio? Så fast att inte ens Lordi kunde rubba det.

Men skämdes jag?

Nej. Eller jo. Kanske lite till en början, men sedan tog fascinationen över. Vi är mänskliga tidskapslar; fall för antropologer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar