Om bokjakt runt landets loppisar

Det finns loppisar och det finns loppisar. Det som skiljer dessa åt är kvalitén i de föremål som prånglas ut där. En del loppisar är fylla av fynd, en del fulla av skräp. Jag har sett min beskärda del vad gäller de båda i min jakt efter ett speciellt föremål; en bok. Och inte vilken bok som helst, utan Oryx och Crake av den vidunderliga Margaret Atwood.

Oryx och Crake har fattats mig så länge. Jag lånade den från Bibblan när den utgavs, men nöjde mig länge med att bara låna den, och låna om. Och låna. Låna om. När jag insåg att jag måste ha den i min samling fanns den inte längre att köpa, inte hos bokhandlarna och inte på antikvariaten. Och där startade en loppisresa som resulterade i tröstpriser. Köp för dölja det uteblivna köpet. Besvikelsen. (Jag har dock noterat att Atwoods Rövarbruden, Kattöga, Oraklet och Den blinde mördaren ofta finns på loppisar - obegripligt, med tanke på hur bra de är! - och kan inte annat än att uppmana folket till att köpa & läsa!)

Jag vet inte. Kanske hade jag hunnit bli luttrad. Besviken så många gånger att jag inte längre väntade mig något. Redan när jag hade letat mig fram till bokhyllorna - på det där loppiset som innehöll mest skräp - fnyste jag föraktfullt. ("Ja, här kommer jag då rakt inte att hitta boken!") Men så hände det.

Det hände verkligen. Där stod boken; Atwoods Oryx och Crake. Efter åratal av letande så stod den där, lika otrolig som en rejäl vinst på en trisslott. Nu undrar jag om jag inte borde köpa en trisslott, nu när lyckan äntligen vänt?