2017-08-02

Om ett tecken (om ett sådant behövs)

Sommarlugnet på biblioteket fortsätter också efter semestern. Jag varvar min tid mellan att hjälpa några enstaka att hitta en bok eller två; mellan bokuppsättning; mellan att på måfå bläddra i böcker för att hitta läsning. Uttråkad av lugnet sätter jag mig ner med penna och papper, skriver ett utkast till ett blogginlägg. Det här:

Tanken är att jag ska ha historien färdig - för mig - innan jag sätter mig ner för att skriva den: början mitten slut. På så vis kommer det att bli enklare att skriva. Tänkte jag. Att veta vad jag vill och varför. Leda berättelsen i mål på en avsevärd kortare tid än det tog mig att skriva Alster I.

När jag skrev mitt förra inlägg tvivlade jag på min historia. Syns det? Dock har jag efter lite funderingar och bläddrande i mina gamla anteckningar (som jag tänkte mig värdelösa) hittat det där grejen; det där draget hos huvudkaraktären som gör historien till en... ja, historia. Något som jag tycker är värt att undersökas (skrivas).

Så nu har jag:

  • grundhistoria
  • bakgrund (huvudkaraktärens familj, släkt, härkomst - sånt där som formar)
  • komplikationen

Men räcker det här för att börja skriva?

Jag är bara ett svar från att vara klar med utkastet när en man närmar sig infodisken. Papper och penna skjuts undan och jag gör mig redo att hjälpa till. Går sedan ner till magasinet för att hämta upp en bok. Han möter mig redan i trappan när jag kommer upp, tackar för boken och jag återgår till att skriva det sista:

Jag tror det.

Pennan hamnar bland de andra, pappret med utkastet i innerfickan på min arbetsväst. Först därefter lägger jag märke till föremålet som mannen glömde kvar på infodisken. Jag grabbar tag i det går för att leta efter mannen (utan resultat). Återvänder, och roas samtidigt av tanken på att föremålet som mannen glömde kvar är exakt det samma som min huvudkaraktär tappar bort och vars återfinnande blir en vändpunkten i historien.

Och jag tänker:

Ett tecken? Ja, varför inte: dags att börja skriva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar