2017-07-25

Om att planera Alster II

Kanske börjar det med känslan av hemlöshet, av rastlöshet. Kanske förundran vid att jag inte ens kan ägna mig åt att prokrastinera - för vad är meningen med att prokrastinera om det inte är att skjuta något framför sig? Jag har ju inget som jag undviker?

Det fanns ingen plan för att börja bläddra bland de där lapparna fulla med anteckningar. Inte heller för att starta den gamla datorn där det finns ett hundratal sidor med text. (Som jag dock inte kommer att använda mig av - annat än enstaka idéer.) Jag var bara uttråkad. Kanske lite nyfiken också - för hur långt kan de där anteckningarna tänkas räcka? Räcker de till en hel berättelse, en halv? Eller kanske bara till en början? Kanske början till två berättelser, för det kan ju hända att alla de där idéerna inte får plats i en och samma historia?

Hursomhelst.

Jag är på gång. Jag har inte läst alla anteckningarna, inte heller hittat alla de där lösa papperslapparna som jag tror att jag har lagt på något bra ställe. (Fast vem bryr sig egentligen om dem - visst kommer jag ihåg idéerna?)

Den här gången ska jag planera berättelsen innan jag sätter mig ner för att skriva den. Så är i alla fall tanken. Det som jag kände mig mest trött på i arbetet med Alster I var att jag hela tiden var tvungen att gå tillbaka i texten på grund av något som jag inte hade planerat. När jag började skriva var det bara karaktärerna och klimaxen som jag hade koll på. Resten skrevs fram. (Det var också det enda sättet för mig att skriva just den historien.) Men den här gången ska det vara annorlunda. Tänkte jag. Jag ska planera och skriva en synopsis med tydliga motiveringar till varför händelser och detaljer ska vara med. (Inget ska bara stå där, allt ska ha betydelse.)

Problemet med att planera berättelsen i förväg är - som jag ser det just nu - att jag faktiskt tänker bäst när jag skriver. Det är i skrivandet som idéerna dyker upp. Eller åtminstone är det vad jag tror, eftersom det har varit så hittills.

Just nu känner jag mig bara otålig. Jag har en handfull karaktärer. Jag vet hur historien början, vad det är som får historien att ta en vändning som överrumplar huvudkaraktären.  Men sedan?

Frustration.

Möjligtvis onödig frustration - det tog ju trots allt flera år för att mig hitta hela Alster I. Varför skulle jag då hitta Alster II på ett par dagar? Kanske på grund av de "+ några år" som den trots allt legat i bakhuvudet. Är det just detta som är problemet: att historien trots allt legat i bakhuvudet så länge. Jag tror att jag ska skriva en viss typ av historia som kanske redan är inaktuell för mig? Att vad jag egentligen vill göra är att släppa lös fantasin utan hämningar och fasta idéer på hur Alster II ska bli i slutändan.

Nåja. Som sagt - jag är ju bara i planeringsstadiet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar