Men det är ju sant, förstås. Innan jag ens kommer till att läsa en inledning eller att bläddra i en bok så måste något ha lockat mig till boken. För det är ju ganska sällan som jag i blindo sträcker mig efter första bästa bok för att läsa inledningen.
Det finns något som lockar mig till boken, något som jag (här) förenklar till kännedom och yta.
Med kännedom menar jag den kännedom som en läsare äger om en bok på förhand, det som kan bestå av exempelvis rekommendationer eller recensioner, kännedom om att boken är en klassiker eller kunskap om ett författarskap. Listan kan göras längre än det här men jag tror att dessa exempel får räcka. Ytan, däremot, är det där som får blicken att haja till. En lockande framsida, en titel eller ett annorlunda format; vad som helst som väcker ett behov av att lyfta – en för en själv okänd – bok för att studera den närmare.
Något som skiljer typer av val åt är, tror jag, det faktum att vi måste befinna oss i omedelbar närhet av ”yta-boken” för att den ska utöva sin lockelse på oss. (Och visst kan vi räkna besök hos exempelvis nätbokhandlare och bloggar som omedelbar närhet?)
Jag dristar mig inte till att påstå att en läsare gör sitt val antingen på det ena eller det andra sättet. Däremot tror jag att många i högre grad ”erkänner” att de väljer utifrån kännedom. Varför välja efter yta när det är innehållet man vill åt?
Jag erkänner villigt att jag kan lockas av böcker utifrån deras yta – åtminstone när det gäller böcker för mitt privata bruk. Jag kan plocka upp en bok utifrån en tilltalande framsida. Jag kan vända mig om efter en bok på grund av dess utseende. Jag kan intressera mig för en bok bara för att den är liten i formatet. Boken kan ju visa sig vara en pärla som jag har missat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar