Jag minns den första gången som jag funderade på att gå en skrivarkurs, det var omkring tjugo(!) år sedan. Jag vill minnas att det var någon i min närhet som pratade om en, kanske att personen själv hade tänkt gå. Jag kände mig lockad, redan då. Men full av hybris -
Jag behöver ingen skrivarkurs för att lära mig att skriva- lät jag bli. Till mitt försvar kan sägas att jag skrev hyfsat bra på den tiden, vilket nog kan förklaras genom att jag läste mängder av böcker. Då var läsningen mycket viktigare än skrivandet, nu har det olyckligtvis blivit tvärtom – olyckligt eftersom jag påstår att det är genom att läsa mycket som vi lär oss att skriva bra. Ibland tänker jag att jag skrev bättre då än vad jag gör idag. Visst, jag har ett personligare sätt att skriva nu, jag kommer längre och kan avsluta berättelser, men är jag bättre när det gäller hantverket? (Ok, det borde jag nog vara, men är det så mycket bättre?)
Hursomhelst. Sedan den där gången för tjugo år har jag ofta tänkt på skrivarkurser, tänkt att jag borde. Jag vill ju ha tid till att skriva, att bara ägna mig åt skrivandet – och det är väl det skrivarkurser går ut på? En gång anmälde jag mig till en kurs i skrivande med retorik som utgångspunkt (ni vet, det där som renässansens skribenter ägnade sig åt) på Högskolan på Gotland, men den kursen blev aldrig av. Tråkigt nog.
Men nu sitter jag här igen. Funderar. Går så långt som till studera.nu för att kolla läget bland högskolekurser i kreativt skrivande. Det visar sig att det finns en kurs på högskolan här i staden. Ska jag? Men hur går det för Alster I om jag ska ägna mig åt helt andra skivarövningar? Sedan upptäcker jag att kursen som erbjuds är en fortsättningskurs, och jag hittar ett spår av den grundläggande kursen.
Så blir mina planer på skrivarkurser skjutna på framtiden, igen, och broschyren från Linnéuniversitetet hamnar i papperskorgen. Eller är på väg att hamna, för jag hejdar mig och lägger tillbaka den i sånt-som-jag-ska-gå-igenom-när-jag-får-tid-högen. Det är bra att ha en påminnelse, tänker jag.
Som den skrivkursknarkare jag är så säger jag, gå en skrivkurs. Men gå rätt skrivkurs. Det finns så många varianter. För nybörjare, för vissa genrer, för såna som skriver på ett manus, för såna som vill få input. Så fundera snarast på vilken sorts skrivkurs du behöver, inte bara vad som helst. Och det bästa med skrivkurser är inte det där med att lära sig saker (jag kan) utan att hänga med folk som skriver, tala om skrivandet. Det är vad som får mej att gå.
SvaraRaderaJa, det är kanske så jag borde tänka... Att gå just för att få prata om skrivandet. Och hänga med folk som skriver. Så mycket intressantare än att bara öva sig i att skriva.
SvaraRaderaJag håller med Mia! Gå en skrivkurs men välj med omsorg. Om du vill skriva på ditt alster så kan du gå en kurs där du får arbeta med ditt eget manus. Jag trodde som du Elina, att jag skrev så pass bra att jag inte behövde gå en kurs (även jag är bokslukare). Tills för två år sedan visste jag inte ens att det fanns författarkurser. I min enfald trodde jag att antingen har man skrivandet inom sig, eller så inte. Men när jag gick en författarkurs insåg jag hur lite jag visste om hantverket, för det är ett hantverk. Nu säger jag inte att du vet lite, men för mig var det så. Jag har lärt mig så otroligt mycket och jag har fått många skrivarvänner för livet! Kör!
SvaraRadera