Jag har en prolog, så jag tänker mig att jag redan har skrivit den första meningen. Skrivit mig förbi det där som ska locka till fortsatt läsning.
Sedan slutar jag att lura mig själv.
Den första meningen är kuriosa, vare sig den finns att hitta i prologen eller i kapitel 1. Det är kul att få den rätt, roligt att dela med sig av. Men ingen betydelse, i sig, huruvida berättelsen kommer att läsas i sin helhet. Det gäller att få hela första sidan rätt, faktiskt hela det första kapitlet och kapitel 2 och 3 och så vidare. Faktiskt hela första halvan av boken, samt den andra halvan. Att få varje förstamening rätt. Varje kapitel intressant. Tycker jag, för sluta läsa det kan man göra på sidan 1, 53, 72, 138, 231. Ja, vilket valfritt sidnummer som helst. Dock ovanligt att man slutar att läsa på näst sista sidan. Tror jag.
Tillbaka till kapitel 1.
Det har funnits tider då jag önskat att jag kunde byta plats på det första och det andra kapitlet. Det andra är så mycket intressantare. Framför allt börjar det så mycket bättre. Men tyvärr. Alster I måste börja med det första kapitlet. Så det har bara varit att jobba på.
Jag tror att kapitel 1 kan vara det kapitel som jag arbetat mest med, därmed inte sagt att det är mest genomtänkt. Det har varit "klart" länge och oftast bara putsats i omskrivningarna. Tills jag tar ett steg tillbaka, och betraktar berättelsen utan att störa den med en massa tankar. Jag inser att karaktären som har ordet i kapitlet befinner sig på fel ställe. Så när jag började denna omskrivning visste jag att jag måste flytta karaktären från ett ställe till ett annat. Samt att jobba lite med slutet av kapitlet.
När jag sedan läser igenom kapitlet inser jag att jag har mer att jobba med än så.
I ett försök att få det första kapitlet intressant (kan det locka till läsning, tro?) har jag gjort det... obegripligt, åtminstone bitvis. Snåriga resonemang. Kompakta textstycken som få nog orkar ta sig igenom. Så, i betaversionen har jag fått stanna till. Reda ut och lätta upp.
Även om jag känner mig rastlös och vill vidare så har jag, tycker jag, kunnat hålla mig kvar. Det har varit (relativt) enkelt att skriva om. Jag misstänker dock att det kan finnas en eller en annan darling kvar, någon formulering som behöver stryka på foten. Men jag grubblar inte över det, jag låter de kommande betaläsarna säga sitt. Nu ska jag läsa kapitel 2...
