Om omöjliga kapitel

Ok. Jag går igenom två kapitel sedan fastnar jag. Inte oväntat, men lika irriterande varje gång.

Varje gång?

Ja, varje gång. Det är nämligen samma kapitel som jag fastnar med varje gång.

När det finns kapitel där jag bara behöver putta här, dutta där, för att allt ska falla på plats så kräver dessa kapitel stora omskrivningar. Jag placerar karaktären - i centrum för kapitlen - i olika sammanhang, jag omger henne med olika personer. Hon är i färd med att göra det ena i ett utkast och det andra i ett annat. Men inget fungerar.

Ok. Nu föreslår någon kanske det mest uppenbara

Varför inte skippa kapitlen?

Det går inte. Att skippa kapitlen är att skippa en karaktär. Utan denna karaktär finns det ingen berättelse. Punkt.

Ok. Lite bakgrund, kanske?

När jag en gång i tiden fick den första vaga antydan till berättelsen var det just med denna karaktär som allt började. Jag hamnade i mitt första skriv-flow och sida upp och sida ner fylldes av "Karaktär P". Genom åren har allt som jag då skrev om Karaktär P ändrats; det har blivit en helt annan berättelse. Grundhistorien är densamma, men karaktärerna har blivit tydligare. Också Karaktär P är tydligare. Jag har koll på henne, så varför har jag så svårt att skriva om henne? Varför duger inget av de sammanhang jag placerar henne i?

Eller duger de? Tänk om det bara är jag som vill mer än vad Karaktär P vill? Vad skulle hända om jag i denna omskrivningsomgång inte skriver om allt utan bara puttar och duttar? Värt att prova.