Om kapitel 20

Jag trodde att jag skulle skriva ett inlägg om hur skrivlusten bara försvann, hur allt blev så där oöverkomligt motigt. Det var så det kändes inför omskrivningen av kapitel 20.

Men det var fel. Det har aldrig varit så enkelt att skriva som nu. Och vilken lycka att få samla ihop trådar, att prova tankar, idéer.

Tänk om man kunde få jobba med det här...

Ja, tänk alla lyckliga som får ha skrivandet som sitt jobb, på riktigt.

Jag hade en sådan flow att jag skrev trots att det blev helg, trots att jag fick feber. Jag skrev av bara farten trots att jag inte borde kunna.

Inte borde kunna?

Nej, faktiskt. En av mina karaktärer är konstnär. Själv blir jag helt blank i huvudet när jag ska rita. Jag har verkligt svårt att hitta på motiv till teckningar - och tavlor. De få konstverk som jag beskrivit i Alster I har jag fått kämpa fram, och i det här kapitlet skulle jag beskriva ytterligare fem verk. Och det gick. Av bara farten. Alltså det gick! Huxflux så kom jag på motiv till målningarna.

Ok. Jag tror att jag har fått fram mitt budskap om att jag faktiskt hade flow när jag skrev kapitlet. men precis som med det föregående så behöver också det här kapitlet slipas och filas och sandpappras innan det kan ses som färdigt, och precis som med det förra kapitlet skjuter jag det jobbet till framtiden. (Eftersom det ju fortfarande kan komma förändringar så som de dök upp i kapitel 19 strax efter att jag tyckte att jag var färdig med det...)