Det är alltid lite spännande det där med att hitta en bok som har samma tema som den berättelse som man själv skriver på. Temat är inte helt vanligt, det är ingen pojke-möte-flicka-berättelse, men inte heller svindlande ovanligt.
Så. Jag lånar och börjar läsa. Och visst känner jag mig en aning besviken. Det är samma tema, men i en helt annan skrud. Lite mindre intressant - tycker jag och det bör jag väl tycka? - lite mer "vanlig". Jag möter inte mina karaktärer, inte deras bakgrund eller motiv. Däremot lägger jag märke till detaljer, sådana som liknar detaljer som återfinns i min berättelse. Borde jag ändra på vad jag skrivit? Men så slår jag bort det, det handlar om detaljer. Ynkapynka detaljer som återfinns i vilken vardag som helt. Det enda anledningen till att jag lägger märke till dem är för att temat är det samma; för att jag letar efter likheter.
Ja, jag är besviken, det är inte alls min berättelse. För visst hade det varit roligt att få läsa den någon gång? Men givetvis är jag lättad. Givetvis. För att det inte är samma berättelse, för att jag kan fortsätta att skriva. För att jag inte dröjt så länge med att bli färdig att någon annan hann skriva "min" berättelse.
2013-06-04
Kort reflektion kring huvudkaraktärer som dör
Jag grämer mig fortfarande efter det senaste Game of Thrones avsnittet.
Samtidigt borde jag ju vara van. Tänker på det senaste avsnittet jag såg av Boardwalk empire – som är några säsonger gammalt – tänker på karaktären som strök med (”Va!? Mäh?”).* Tänker på Walking dead där man liksom spänner sig när säsongen närmar sig sitt slut för man vet ju att någon av de större karaktärerna kommer (måste?) dö.
Jag grämer mig, håller inte alls med författaren att just den och den karaktären måste dö. Skulle kunna ge förslag på vissa andra som borde möta en långsam, plågsam död. Men ändå. Visst blir det rätt bra ibland trots att man inte håller med?
Min lunchtidsfilosofi säger att döden fungerar när det finns många karaktärer, när det finns en balans bland de större karaktärerna; många (möjliga) hjältar och många (möjliga) skurkar. Det blir inte alls så där sentimentalt som det riskerar att bli om det bara finns en eller två större karaktärer. Om döden drabbar en av de många så finns det fortfarande hopp. Det finns alltid någon som kan ta hämnd, det finns plats för någon annan att växa.
Men det hindrar ju inte att jag blir chokcad när döden väl slår till. Varför skulle det prompt vara just den karaktären som skulle dö?
* Har fortfarande inte kommit mig för att titta på senare säsonger av Boardwalk empire, kollat hur manusförfattarna har löst bristen av en karaktär.
”Det känns som om författaren pissar på sina huvudpersoner…”Ok, jag håller med. Det är modigt att låta huvudkaraktärer dö. Det blir lite diskbänksrealism över det hela, för handlar det om en serie med mycket våld så borde folk ju stryka med i en större omfattning än vad de gör. Men det känns lite ”Ähmenvaf..?”.
”Ja, men det är ändå modigt.”
Samtidigt borde jag ju vara van. Tänker på det senaste avsnittet jag såg av Boardwalk empire – som är några säsonger gammalt – tänker på karaktären som strök med (”Va!? Mäh?”).* Tänker på Walking dead där man liksom spänner sig när säsongen närmar sig sitt slut för man vet ju att någon av de större karaktärerna kommer (måste?) dö.
Jag grämer mig, håller inte alls med författaren att just den och den karaktären måste dö. Skulle kunna ge förslag på vissa andra som borde möta en långsam, plågsam död. Men ändå. Visst blir det rätt bra ibland trots att man inte håller med?
Min lunchtidsfilosofi säger att döden fungerar när det finns många karaktärer, när det finns en balans bland de större karaktärerna; många (möjliga) hjältar och många (möjliga) skurkar. Det blir inte alls så där sentimentalt som det riskerar att bli om det bara finns en eller två större karaktärer. Om döden drabbar en av de många så finns det fortfarande hopp. Det finns alltid någon som kan ta hämnd, det finns plats för någon annan att växa.
Men det hindrar ju inte att jag blir chokcad när döden väl slår till. Varför skulle det prompt vara just den karaktären som skulle dö?
* Har fortfarande inte kommit mig för att titta på senare säsonger av Boardwalk empire, kollat hur manusförfattarna har löst bristen av en karaktär.
2013-06-01
För inspiration: Retronaut
 |
| bild från retronaut.com |
Det finns få saker som väcker fantasin så som bilder, fotografier av både kända och okända. Gärna av det lite udda slaget.
Extra trevligt är det att finna en hemsida som faktiskt samlar dessa lite udda bilder. Eller vad sägs om en bild från 1984 som försöker gissa sig till hur Michael Jackson skulle kunna komma att se ut år 2000.
"At 40 he will have aged gracefully and have a more mature look."
Fascinerande och inspirerande, tycker jag.
Finns det någon vars fantasi inte väcks av detta? Som inte åtminstone för några minuter far ut på en resa genom ett alternativt universum? Tänk om.
För fler inspirerande bilder kan ni kolla in retronaut.com.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)