Om att komma loss med bra research

Och så fastnar jag. Kommer. Inte. Vidare.
Jag försöker hitta nya ingångar, men ingenting fungerar. Jag inser att det krävs lite research. Suck. (Fy vad tråkigt med research.) Fast tur att jag jobbar bibblan, det förenklar ju det hela.

Jag söker i kataöogen, väljer en bok, väljer en till. Väl hemma letar bläddrar jag fram till sidan som jag tror kan vara till hjälp. Läser några meningar, och sedan; Jaa!

Jag har kommit loss, och inte bara det. En ny tanke börjar frodas och jag inser att jag har hittat en mycket bättre förklaring varför det som händer i kapitlet händer. Yes!

Så tänker man:

F-n, vad jag är bra på det här. Jag borde borde jobba med det här. Fast sedan kommer jag på att jag faktiskt jobbar med det, och då låter det ju inte så himla spännande längre…

Om refuseringsdrömmar

Inte att jag går omkring och drömmer om att bli refuserad. Det var bara en dröm jag hade inatt. Tydligen hade jag skickat in Alster I till förlag, och tydligen kunde jag inte hålla mig tills förlaget hörde av sig.

När jag ringde fick jag höra att en person älskade medan de andra i manusgruppen tyckte att det var för många händelser på en sida. Vad det nu betyder.

Jag blev besviken, så klart. Det är ju den enda rätta känslan att känna vid en refusering. Men jag drömde också om att jag efter besvikelsen tog fasta på att en hade älskat. Och beslutade mig för att skicka manuset till fler förlag.

Trots beslutet hade jag en dålig smak i munnen när jag vaknade. Jag vill verkligen inte få någon/några refuseringar. Inte heller drömma refuseringsdrömmar.

Om att hamna i skrivpausläge

Ofrivilliga skrivpauser, ja. Sådana där som uppkommer efter att man läst igen sin text och tyckt att det bara är blajblaj. Man tappar farten, man tappar intresset.

Jag hamnade i skrivpausläge efter att ha läst igenom kapitel 3 (ja, ett av de där kapitlen där jag alltid fastnar fast nog tyckte jag väl att den blev bra efter den förra omskrivningsomgången?) Texten var så spretig att den föll isär under min granskande blick. Blev till intet.

Efter lite pausande tror jag dock att jag är redo att komma igång igen. Jag har gått igenom texten och insett att allt som jag behöver finns där, jag måste bara gallra och rensa för att det viktiga ska bli synligt. För att komma igång behöver jag skriva en synopsis - bara för att lättare få syn på det som ska bort. Sedan är jag igång igen.