Om notiser

"Polisen hittade pojken, en tioåring, som lämnade en fantasifull förklaring till sitt strövtåg i det farliga området."

Strax efter att ha läst notisen och lämnat verkligheten för en stund inser jag att det inte är just förklaringen som är det intressanta.

Det intressanta är att förklaringen viftas bort som fantasifullt. Varje spår av det äventyr (drakar? tidsresor?) som tagit slut vid spåret (om det nu har tagit slut..?) ses som en tioårings fantasier och istället för en full redogörelse (troll?) får det endast en notis i den lokala morgontidningen. Snopet!

Om att skriva med en yttepytteliten tjej

Ett yttepyttelitet knyte

Jag trodde att det skulle handla om tid. Om att ta sig, om att hitta. Kommer jag ens att vilja?

Det handlade om tid redan när den yttepyttelilla tjejen låg i magen. Tid som gick åt att må illa, tid som gick åt att vara galet trött under nio månader. Det var ett under att jag skrev alls med all den bomull som vadderade tankarna.

Visst handlar det om tid, men inte bara. Med en purfärsk liten tjej i mitt liv inser jag att det handlar också om att omvärdera. När jag ser på Beben och undrar hur man skyddar en sådan liten Liten kommer jag att tänka på en av mina karaktärer. Jag tänker på hennes förhållande till sin mamma. Hur hård hon tycker att mamman var. Nu får jag plötsligt mamman perspektiv, jag inser att mamman skyddar - även om hon saknar förmågan att förmedla att det är just det som hon gör.

Jag börjar planera för förändringar, förändringar som rör delar av texten som redan är klara - där jag inte hade tänkt att förändra. Än så länge är dock allt planer, för det handlar om tid. som jag kanske inte önskat hitta ännu.