2012-02-20

Spöksmakminnen

Jag satt på en pall, lite vid sidan av, och såg på teaterföreställningen Grodan som gifte sig med tsarens son. Till sagan, som spelades för 6-åringar, hör att grodan ska baka bröd - och som sig bör i sagor där ödmjukhet ställs mot högmod blev det förstås det godaste brödet i världen. 

Och så händer det. Jag vet hur det där brödet smakar, lite som vetebröd utan att vara vetebröd. Lite som bakverk av karlsbaderdeg, kanske som brioche? Det är också då som jag känner igen sagan. Jag kommer särskilt ihåg en bild ur en sagobilderbok där en mus åker i en vagn smyckad med blommor. Ja, det är förstås sagan i en annan tappning; för här är det inte en groda utan en liten mus som är den förtrollade prinsessan.

Men brödet, ja brödet! Mina smakminnen är säkra på sin sak. Jag vet precis hur brödet smakade. Till saken hör att jag led av sagomani som barn. Sagor lästes om och om och om igen. Så pass många gånger att de kom att bli levande i flera av mina sinnen. Som smaksinnet, och därefter i smakminnet. Men jag kan inte minnas om jag någonsin åt det där fantastiska brödet; mitt minne kan inte koppla smaken till något annat än till sagan. Så kanske är det bara ett spöksmakminne? Något föreställt som inte existerar i den fysiska världen.

2012-02-14

Alla hjärtans dag & The Truant pen

När jag startade bloggen var min föresats att skriva betydligt mer än vad jag hittills gjort. Minst tre inlägg i veckan. Var tanken. Just nu känns det som att jag får vara glad om jag skriver tre inlägg i månaden – men å andra sidan; kan jag förvänta mig något mer av mig själv när jag döper min blogg till The Truant Pen of E.

Min lata, eller skolkande, penna. Fast mest gillar jag Stanfords förklaring till ordet truant, dvs.

Neglectful of one´s duties.

Ja, det är min penna det. Den som försummar sina plikter. Skriver inte när den borde, skyller på annat; påstår att det finns andra plikter som måste gå före.

Men vad har nu detta med alla hjärtans dag att göra? Inte mer än att jag först stötte på begreppet i en sonett som handlar om kärlek och vådan av att hitta de rätta orden, i den första sonetten ur Sir Philip Sidneys Astrophil and Stella:

Loving in truth, and fain in verse my love to show,
That the dear she might take some pleasure of my pain,
Pleasure might cause her read, reading might make her know,
Knowledge might pity win, and pity grace obtain,

I sought fit words to paint the blackest face of woe:
Studying inventions fine, her wits to entertain,
Oft turning others' leaves, to see if thence would flow
Some fresh and fruitful showers upon my sunburned brain.

But words came halting forth, wanting Invention's stay;
Invention, Nature's child, fled stepdame Study's blows;
And others' feet still seemed but strangers in my way.
Thus, great with child to speak, and helpless in my throes,
Biting my truant pen, beating myself for spite:
"Fool," said my Muse to me, "look in thy heart, and write."

Även om sonetten handlar om Astrophils möda att hitta de ord med vilka han kan imponera på Stella så njuter jag av de ord som beskriver svårigheten med att skriva. De storartade planerna med skrivandet, svårigheten att hitta de rätta orden. Frustrationen. Och det enda tillvägagångssättet för att få orden att fungera, det som också står under bloggtiteln som en påminnelse:

"Fool," said my Muse to me, "look in thy heart, and write."

*

För övrigt går det att lyssna på hela Astrophil and StellaLibrivox

2012-02-12

Läsares tillrättalägganden


Man stöter på det ibland. På fel som har slinkit in sig i böcker. Men vem skriver felfritt när det handlar om tiotusentals ord, när man gör sig mödan knappa ner miljoner tecken? Ofta läser jag felaktigheterna utan att knappt höja på ögonbrynen, kan hända att jag inte alltid lägger märke till dem.

Eftersom jag är en stor nyttjare av bibliotek händer det att jag får tag på en bok som någon annan läst före mig. Någon som inte har låtit ett fel vara, utan korrigerat det. Som i bilden ovan. Stycket är hämtat ur en bok av Stephen King. Jag tror att boken hette Signal, men är inte längre säker på namnet. Jag minns bara att den inte höll särskilt hög kvalité.

Men jag måste ge den föregående läsaren rätt, för visst är det så att när man gräver en grop i marken, lägger ner en människa i den och skottar igen hålet (graven) så blir det faktiskt "jord över". Precis om den uppmärksamma läsaren påpekat?

2012-02-02

Lost in translation; Pärlmånad

Ispärlor fotade med usel mobilkamera
Igår gick vi in i Pärlmånaden. Åtminstone gjorde vi det; vi som läser och förstår finska. Vi som vet att årets andra månad heter ”helmikuu”, och vi som känner till att "helmi" betyder pärla och att "kuu" betyder måne (månad).

Någonstans läser jag att månaden fått sitt namn på grund av vädret som utmärker den; på grund av den kollision mellan kyla och värme som får såväl istappar som ispärlor att bildas.

I ordboken står det att helmikuu betyder februari. Må så vara. Själv ser jag fram emot att tillbringa dessa - för året - 29 dagar i Pärlmånaden.