2014-03-25

Om rödmarkeringar, alfabetaläsare och om en halv utskrift

Tidsbrist, ja, fortfarande. Men jag har några extra minuter så jag tänkte bara skriva att jag nu har "ordnat" kapitel 14-26. eller ja, 14-23 eftersom jag slog ihop de tre sista kapitlen. De är korta och de ska sitta ihop, bestämde jag.

I övrigt har jag sett över kapitel 1-13, t.ex tagit bort alla mina rödmarkeringar i texten. Ja, det finns alltid något som ska kollas upp eller funderas på. Sådant som lämnas rödmarkerat för att det ska bli enkelt att hitta i efterhand.

Men varför ta bort rödmarkeringar utan att ändra texten, utan att kolla upp saker?

För att min första betaläsare (egentligen alfaläsare eftersom det är vad hon är) dyker upp snart och jag tänkte att hon ska få en utskrift av Alster I med sig (eller egentligen en halv utskrift för hon får ju bara kapitlen 1-13) och så ska hon inte behöva snubbla på rödmarkeringar i texten. Det är ju inte så att jag ska peka på sådant som ska ändras utan hon. Eller hur?

Jo, förresten. En sak ändrade jag. En tanke som slog mig och som jag skrev ner allra sist i kapitel 13. Något som liksom blev en cliffhanger. Utan att tanken var att skriva en cliffhanger. Men något måste man väl locka sina alfabetaläsare med... (Eller om det är mig själv jag vill locka till fortsatt skrivning. Vem vet.)

2014-03-18

Om tvivel, snabbskrivning och flow

Tidsbrist, stress. Tvivel. Jag sätter igång med att skriva om Kapitel 14 när jag känner mig som mest stressad och drabbas tvivel. Att tvivla när man är stressad är som att gjuta olja på vågorna. Tvivlet sprider sig.

Jag tvivlar på allt. Förstår inte hur jag kunde tro att berättelsen var något. Hur dum kan man vara?

Jag känner att jag ropade hej innan jag ... ja, ja, det vanliga. Jag kan inte fortsätta att skriva på kapitel 14 utan måste snabbskriva mig igenom flera kapitel, kolla vad det där "ordnandet" som jag ägnade mig åt i helgen egentligen gjorde. Tappade jag helt bort mig? Så jag snabbskriver. Att snabbskriva betyder det samma som att ansa. Att radera tills kärnan finns kvar, utan krav på att texten ska bli bra. Ens läslig. Faktiskt så behöver texten bara vara den enklaste enkla. Det enda kravet som finns är att radera så mycket som möjligt för att det ska bli enkelt att skriva.

Så händer det. Det vänder. Bara så där. Flow, tilltro. Måste till att surfa på den vågen...

2014-03-17

Om att ordna

Ordna, ja. Att ta befintligt material, text och idéer, och hitta en ny ordning för dem. Alla de där 5 kapitlen (och lite lösa anteckningar) som jag behövde gå igenom för att ordna ett ”nytt” kapitel - där en karaktär ska få mer egenutrymme - och skriva om 4 kapitel så att de blir 3.

Det visar sig vara förvånansvärt enkelt att ordna 32679 ord och 108 sidor text. Ett förväntat mastodontarbete tar knappa två dagar. Vilket bara kan betyda en sak; rätt spår. (Och så raderade jag rätt mycket... finns det liksom ingen text att ta ställning till då är det ju, ja, rätt enkelt att ... ordna.)

Mitt ordnade kaos måste innebära rätt spår. Det som tidigare har känts forcerat är borta. Som genom ett trollslag har det också blivit enklare att hitta lösningar på sådant som gnager, och att klämma in nödvändig information som jag inte hittat "rätt" plats för tidigare.  Kanske ett tecken på att jag till sist är på väg att bli ”färdig” med berättelsen?

En skrämmande grej som händer är att jag ställer mig en enkel fråga om en bikaraktär och får en aha-upplevelse. Skrämmande? Ja, jag borde nämligen ha ställt den här solklara frågan för årtal sedan… Hur kunde jag missa det? Vad mer har jag missat? (Ok, det är väl här betaläsarna kommer in, antar jag.)

Det tråkiga nu är att jag måste ta itu med kapitel 14... när jag helst skulle jag vilja göra ett skutt till 19, 20 och 21. Varför? För att kaoset är mer ordnat därborta... 14 kräver mer tankearbete och därtill känns det lite ... tråkigt. Ja, tråkigt, men jag hoppas att det är bara som det känns till följd av att jag ju hellre vill jobba med 19-21... Ack, ack.

2014-03-16

Om Betaläsarversionen - en halvvägsrapport

Puh! Halvvägs, hurra! Eller?

Lite siffror*:

Antal omskrivna kapitel: 13 av 26
Antal ord: 60403
Antal sidor: 194 (med marginaler som ger plats för kommentarer - det är ju en betaläsarversion)
Antal månader som det tagit att skriva: drygt 2,5 månader. Och då skriver jag under (nästan) all min "fritid" som föräldraledig. (Den förra omskrivningen tog 1,5 år...)
Antal föregående omskrivningar: 7

Och känslan?

Fin, fin! Så härligt att skriva en halvvägsrapport just när jag känner att allt flyter på. Ja, förutom att jag upptäckt att saker som borde finnas med har raderats. Nåja, ingen panik. Det ordnar sig.

Några utmaningar (hittills) i den här omskrivningen?

Främst dessa:

1) Att få stilen att bli genomgående den samma.
2) Att få de kapitlen där jag alltid snavar att flyta på.
3) Att orka fortsätta när jag inte orkar, när jag börja småfuska (när jag ser mig som klar med ett kapitel fast jag inte är det).

Pinsamheter som jag inte vill kännas vid?

Mm. Lite prettospråk på sina ställen. Förhoppningsvis borta vid det här laget.

Det bästa med omskrivningen hittills?

Att upptäcka att jag fortfarande kan överraska mig själv!

Tankar inför den andra halvan?

Ojdå. Det blir en utmaning, tror jag. Jag har just upptäckt att jag "ordnat" bort saker som borde vara med. Därtill har jag just kommit på att jag nog ska ordna lite till; skjuta på ett kapitel (tillkommer omskrivning så att den kommer att stämma kronologiskt), lägga till ett kapitel (i princip låta en person få huvuddelen av ett kapitel för sig själv), och skriva om 4 befintliga kapitel så att de blir 3 (alltså, fördela handlingen, tänka igenom vad som ska/kan raderas.). Det är ingen omöjlighet, det kräver lite sammanhållen "tänkartid". Men jag tror att jag fixar det.

Det största problemet med nästa halva?

Tidsbrist. Jag börjar jobba om två veckor (två veckor!). Skrivtiden kommer att bli minimal.

Finns det något som ger en skjuts trots tidsbrist?

Jag har feeling! Få saker stör arbetet. Jag ser fram emot att skriva om vissa kapitel, längtar.. Första halvan av Alster I har aldrig varit så bra som den är nu - om den andra halvan blir hälften så bra så... Åh, vad jag ser fram emot att skriva om återstående kapitel. Det är klart att jag hittar tid. Det är klart att det alltid går att hitta tid om man bara vill.  




* Där ser man, till och med jag är en siffermänniska :)

2014-03-15

Om kapitel 13

Kapitel 13 har länge varit ett av de där kapitlen där jag snavar. Länge, men inte längre. I den förra omskrivningsomgången kom jag på lösningen - att gå tillbaka för att skriva om två andra kapitel. Klart. Jag snavar inte längre, utan skriver. Kommer vidare, rör mig mot slutet.

Jag skriver, saker hamnar på rätt plats, dialogerna stämmer överens med karaktärerna och är inte längre kallprat. Men så gnager ändå frågan. Vad är egentligen meningen med det här kapitlet? Vad säger kapitlet som inte sagt tidigare? Vad tillför det berättelsen i dess helhet?

Lösningen finns där, jag tänker på en dialog som finns längre fram i berättelsen. Det är ju här dialogen - med dess problematik - ska in, givetvis! Och så letar jag mig framåt, skummar kapitel på kapitel... Dialogen finns inte att hitta någonstans. Någon gång har jag tydligen ansett att den inte platsar i ett visst kapitel, kanske tänkt att jag måste hitta en annan plats åt den. Och sedan glömt det hela...

Jag gör vad jag kan göra, jag skriver ett stycke om det som dialogen handlade om. Lämnar kapitel 13, tills vidare. Går vidare, vilket betyder att jag måste sätta mig för att kolla igenom kapitel 14 och kapitlen 18-21. Vad mer har jag raderat av det som jag tror ska finnas där?  


2014-03-11

Om kapitel 12

Det här kapitlet är - liksom kapitel 11 - nytt för den förra omgången. I princip.

I det förra utkastet (utkast 7) jobbade jag med kapitel 12 i två omgångar. Första gången filade jag mest, tyckte att det räckte, gick sedan vidare för att jobba med följande kapitel. Fast det skavde. Å sedan skavde det ännu mer. Det var bara att återvända, att skriva om början och radera resten. Så; i princip blev det ett helt nytt kapitelinnehåll.

Men som brukligt med helt nya kapitel så kräver de ordentliga genomarbetningar för att fungera, för att vara tillräckliga och inte bara utfyllnad. Ett kapitel måste ha en mening, inte bara finnas för att alla karaktärerna ska ha lika mycket att säga till om. Helst ska man älska kapitlet, tycka att det är det bästa hittills.

Ok, det var väl lite att ta i. Det räcker långt att lämna ett kapitel som är mycket bättre än det jag hittade när jag öppnade dokumentet. Det är skönt att se att ett kapitel kan växa, bli bättre. Skönt att upptäcka att det finns mer att ge när man ger sig tid (för att inte tala om lyckan i slumpen). Nu, vidare till kapitel 13, ett av de där omöjliga kapitlen som är som snubbeltrådar...

2014-03-10

Om lyckan i slumpen

Ibland händer det. Det där med att man hittar en liten detalj som stämmer så himla bra med berättelsen, med karaktären. En sådan där detalj som man inte kan söka sig till, som man måste ramla över. Av en slump. Alltså; vilken känsla. Vilken lycka! Vilken skjuts för skrivandet!

2014-03-06

Om kapitel 11

I den förra omskrivningsomgången var jag tvungen att skapa ett helt nytt kapitel. En idé fick lösgöra sig från ett kapitel och bilda ett nytt. Allt för att karaktären P skulle få lika utrymme som de två andra karaktärerna - rätt ska vara rätt.

I den här omgången fick jag skriva det lite väl tunna kapitlet lite fylligare; dvs förtydliga, radera utfyllnader, lägga till saknad information, gräva grund åt händelser som ska komma. Sådant. Och det satt långt inne. Ok, ett sportlov kom emellan - och minimalt med skrivtid - och jag kom av mig. Bläddrade hellre i inredningstidningar än skrev. Typ. Men nu är det klart. Åtminstone tills vidare. Dags att läsa igenom kapitel 12.