"Det verkar ju vansinne att först ägna år åt att skriva en bok och sedan inte ge ut den bara för att någon på ett förlag tackar nej."
2013-01-29
Tänkvärda ord
"Det verkar ju vansinne att först ägna år åt att skriva en bok och sedan inte ge ut den bara för att någon på ett förlag tackar nej."
2013-01-24
Om tålamod
Ett år har gått och det är återigen dags att minnas författarnas
skyddshelgon Franciskus av Sales, mannen, vars helgonbiografi börjar med
orden
Born in France in 1567, Francis was a patient man.
Och vad annat än tålamod gör honom lämplig som de varande och blivande författarnas skyddshelgon?
Det krävs tålamod för att skriva en historia, för att orka med omskrivning efter omskrivning. För att inte ge upp en historia. Bara ta det en gång till. (Ännu en gång? Ska jag verkligen skriva om allt ännu en gång?) Från början, mot slutet. Det krävs tålamod att skriva bara för att upptäcka att det inte duger. Tålamod att radera och tålamod för att inte tänka att det är klart när det inte är klart. Och sedan krävs tålamod för att - i likhet med Franciskus - nå fram. För att få folk att läsa vad man skrivit. I fallet Franciskus handlade det om tjurskalliga kalvinister, men det skulle lika gärna kunna handla om förläggare. Och den sortens folk.
Idag laddar jag med tålamod.
Born in France in 1567, Francis was a patient man.
Och vad annat än tålamod gör honom lämplig som de varande och blivande författarnas skyddshelgon?
Det krävs tålamod för att skriva en historia, för att orka med omskrivning efter omskrivning. För att inte ge upp en historia. Bara ta det en gång till. (Ännu en gång? Ska jag verkligen skriva om allt ännu en gång?) Från början, mot slutet. Det krävs tålamod att skriva bara för att upptäcka att det inte duger. Tålamod att radera och tålamod för att inte tänka att det är klart när det inte är klart. Och sedan krävs tålamod för att - i likhet med Franciskus - nå fram. För att få folk att läsa vad man skrivit. I fallet Franciskus handlade det om tjurskalliga kalvinister, men det skulle lika gärna kunna handla om förläggare. Och den sortens folk.
Idag laddar jag med tålamod.
2013-01-06
Om utkast 7 - en halvvägsrapport
Jag kom halvvägs med min omskrivning av Alster I idag. M.a.o. är jag på kapitel 13 av 26 möjliga. Hittills har det gått hyfsat bra. Kapitlen fram till nu har varit ganska lätta att skriva om (ja, förutom det där omöjliga kapitlet som jag väljer att glömma just nu). När det gäller vissa kapitel har jag inte ens behövt skriva om, bara putta & dutta. Men de kommande...
Jag visste att jag skulle stöta på hinder i denna "bortre" del av alstret. I min förra omskrivning, utkast 6, gjorde jag ändringar i själva kapitelantalet, något som förde med sig att ett kapitel togs bort och innehållet fördelades mellan de resterande kapitlen. Detta gör siffrorna 13 och 26 intressanta också ur en annan synvinkel, nämligen att 13 är det ungefärliga medeltalet för antalet sidor i ett kapitel, medan kapitlens Svarte Petter består av 26 sidor. Det känns lite som ... obalans.
Jag inser att det verkliga arbetet börjar nu. Det där arbetet som kommer att ta tid, kräva energi och tankekraft. Medan jag i princip kommer ihåg kapitelinnehållen utantill i den första delen av alstret så minns jag med nöd och näppe kapitlens huvudsyften i denna andra del. Det här innebär att jag måste börja med att skriva ut fem kapitel, läsa dessa, kontrollera innehållet, strukturera om och knyta ihop. Först därefter kan jag börja skriva om... Det känns som att jag skulle behöva en helledig dag bara för att läsa igenom dessa kapitel. Synd att jag inte stötte på det här i fredags.
ps. Alster I utspelar sig i nutid/dåtid, och det är fem nutidskapitel arbetet handlar om. Dåtidskapitlen fungerar åtminstone i sin helhet.
Jag visste att jag skulle stöta på hinder i denna "bortre" del av alstret. I min förra omskrivning, utkast 6, gjorde jag ändringar i själva kapitelantalet, något som förde med sig att ett kapitel togs bort och innehållet fördelades mellan de resterande kapitlen. Detta gör siffrorna 13 och 26 intressanta också ur en annan synvinkel, nämligen att 13 är det ungefärliga medeltalet för antalet sidor i ett kapitel, medan kapitlens Svarte Petter består av 26 sidor. Det känns lite som ... obalans.
Jag inser att det verkliga arbetet börjar nu. Det där arbetet som kommer att ta tid, kräva energi och tankekraft. Medan jag i princip kommer ihåg kapitelinnehållen utantill i den första delen av alstret så minns jag med nöd och näppe kapitlens huvudsyften i denna andra del. Det här innebär att jag måste börja med att skriva ut fem kapitel, läsa dessa, kontrollera innehållet, strukturera om och knyta ihop. Först därefter kan jag börja skriva om... Det känns som att jag skulle behöva en helledig dag bara för att läsa igenom dessa kapitel. Synd att jag inte stötte på det här i fredags.
ps. Alster I utspelar sig i nutid/dåtid, och det är fem nutidskapitel arbetet handlar om. Dåtidskapitlen fungerar åtminstone i sin helhet.
2013-01-04
Om en 1-åring
För ett år sedan jag bestämde mig för att inte längre bara fundera på att blogga, utan började också göra det. Långt dessförinnan hade jag samlat tankar, noterat saker; liksom skrivit imaginära inlägg. Men så fanns där osäkerheten. Vill jag egentligen blogga, och vad ska jag blogga om? Det är en sak att tro att det finns massor att blogga om och en annan sak att verkligen blogga.
Jag trevade länge, i över ett halvår - vad är liksom värt att skriva om? Det är inte förrän jag gick in för att blogga om skrivandet som jag började tycka att det blev intressant. När jag var säker på att jag skulle fortsätta att blogga började jag lämna elektroniska spår. Före dess surfade jag helt anonymt, och skrev för ingen.
"Problemet" som inträffade just när jag trodde att jag var igång med bloggen på allvar var att jag samtidigt kom igång med skrivandet. Och eftersom jag lider av konstant tidsbrist så väljer jag att skriva. Inte blogga. Lite synd, för jag har massor av intressanta inlägg som bara väntar på att bli skrivna. Men den som väntar på något gott, sade den självgoda bloggaren, och gratulerade sig för sin ettåring.
Jag trevade länge, i över ett halvår - vad är liksom värt att skriva om? Det är inte förrän jag gick in för att blogga om skrivandet som jag började tycka att det blev intressant. När jag var säker på att jag skulle fortsätta att blogga började jag lämna elektroniska spår. Före dess surfade jag helt anonymt, och skrev för ingen.
"Problemet" som inträffade just när jag trodde att jag var igång med bloggen på allvar var att jag samtidigt kom igång med skrivandet. Och eftersom jag lider av konstant tidsbrist så väljer jag att skriva. Inte blogga. Lite synd, för jag har massor av intressanta inlägg som bara väntar på att bli skrivna. Men den som väntar på något gott, sade den självgoda bloggaren, och gratulerade sig för sin ettåring.
2013-01-01
Om att porla av lycka inför ett nytt år
Någon gång under annandagen hände det; jag började porla av lycka och förväntan inför det nya året.
Faktum är att jag tror att jag kommer att bli klar med Alster I under 2013. Ok, jag har trott det förut och det har visat sig felaktigt, men nu ser jag hur historien växer; blir alltmer lik den historia som jag ville berätta från början. Så - chanserna är goda.
Därtill bloggar jag om skrivprocessen vilket också pressar (peppar?) mig att skriva vidare. Ja, chanserna är goda. Jag tror på det här. Det är därför jag porlar. Hoppas att ni också gör det!
Det kommer att hända så himla mycket spännande!
Som vad då?Sambon lät inte lika entusiastisk, inte ens när jag gav exempel på allt som kommer att hända.
Men det kommer ju en ny sommar varje år...Ja, sambon led inte av samma porlande förväntan inför det nya året som jag gjorde. Men så skriver han inte heller. Han kommer inte snart (hm) att avsluta sitt 7.e utkast av sitt Alster I och han kommer inte att - kanske, kanske - bli klar med sitt alster under det här året.
Faktum är att jag tror att jag kommer att bli klar med Alster I under 2013. Ok, jag har trott det förut och det har visat sig felaktigt, men nu ser jag hur historien växer; blir alltmer lik den historia som jag ville berätta från början. Så - chanserna är goda.
Därtill bloggar jag om skrivprocessen vilket också pressar (peppar?) mig att skriva vidare. Ja, chanserna är goda. Jag tror på det här. Det är därför jag porlar. Hoppas att ni också gör det!
2012-12-31
Om ett slut, eller två
Ja, allt har ett slut så ock år. Jag ska inte tråka ut någon med en lång sammanfattning av året, utan tänkte klara av det på mindre än femton ord.
Jag vet hur Alster I kommer att sluta, och inte bara det; jag vet hur de sista orden, den sista meningen, lyder. Det kanske inte är så märkligt med tanke på att jag är inne på mitt sjunde utkast, men jag vet också att jag inte kommer att ändra min sista mening. Den liksom är. Jag kommer inte heller att ändra min första mening, men det är en annan historia - eller ett annat inlägg.
Ja, nu blir det här ett ganska trist inlägg eftersom jag inte låter er ta del av min sista mening. Men det beror inte på att jag är ogin, utan på det där sista-mening-problemet, dvs. spoilervarningen. Inte så att sista meningen i Alster I är i klass med Det var betjänten som gjorde det men den hänger ihop med historien, den bär information. Fördjupar. (Åtminstone hoppas jag att den fördjupar). Är lite mer än ett hejdå.
Jag har en känsla av att den sista meningen ofta att ses som mindre viktig än den första. När den första har som uppgift att dra igång historien har den samma ofta avslutats innan den sista meningen dyker upp. Den sista meningen blir bara ett alternativ till ett hejdå. The end. Eller har jag fel?
Började blogga, och kom igång med skrivandet igen efter en längre tids pausSå, då var det avklarat och jag har lämnat utrymme för mycket viktigare slut; slutet på historien.
Jag vet hur Alster I kommer att sluta, och inte bara det; jag vet hur de sista orden, den sista meningen, lyder. Det kanske inte är så märkligt med tanke på att jag är inne på mitt sjunde utkast, men jag vet också att jag inte kommer att ändra min sista mening. Den liksom är. Jag kommer inte heller att ändra min första mening, men det är en annan historia - eller ett annat inlägg.
Ja, nu blir det här ett ganska trist inlägg eftersom jag inte låter er ta del av min sista mening. Men det beror inte på att jag är ogin, utan på det där sista-mening-problemet, dvs. spoilervarningen. Inte så att sista meningen i Alster I är i klass med Det var betjänten som gjorde det men den hänger ihop med historien, den bär information. Fördjupar. (Åtminstone hoppas jag att den fördjupar). Är lite mer än ett hejdå.
Jag har en känsla av att den sista meningen ofta att ses som mindre viktig än den första. När den första har som uppgift att dra igång historien har den samma ofta avslutats innan den sista meningen dyker upp. Den sista meningen blir bara ett alternativ till ett hejdå. The end. Eller har jag fel?
2012-12-30
Om snö
Jag fick - den av Lacombe illustrerade - Snövit i julklapp. Läste ut Maxence Fermines Snö, och fick Anna-Karin Palms Snöängel.
Jag gjorde också en snöängel. Jag åkte på flera skidturer.
När solen sken gjorde det ont i ögonen. Snön gnistrade.
Jag har samlat på tankar om snö, jag har samlat på lust att skriva.
Om några dagar sätter jag igång igen.
2012-12-21
Om att lämna utrymme för att ta sats
Det är visserligen några timmar kvar av detta dygn, men eftersom inga tecken tyder på jordens snara undergång så startar jag datorn och öppnar ännu ett dokument. Hittar ett nytt kapitel som ska arbetas igenom.
Efter en genomläsning följer insikten att det är ett av de där putta-och-dutta kapitlen, ett kapitel som inte kräver större omskrivningar eller nytänk, bara finslipning. Så jag börjar tveka. Jag vet att kapitlet som följer är ett av de där omöjliga kapitlen som tar så mycket tid och kraft i anspråk.
Min tvekan har sin grund i vetskapen att jag inte kommer att skriva under julhelgen - det gör jag aldrig, åtminstone inte på denna historia - och kan komma att tappa min skrivflow. För just nu har jag skrivflow, de senaste kapitlen har varit så enkla att jag liksom skriver av bara farten.
Så jag undrar... är det klokt att finslipa ett putta-och-dutta kapitel under den kommande helgen - jag kommer med all sannolikhet att bli klar med genomgången under helgen - bara för att ta en skrivpaus? Borde jag inte lämna det till efter jul, då jag liksom kan ta sats i detta enkla kapitel och hitta ett flyt som - med lite flyt - tar mig igenom åtminstone en del av därpå följande omöjliga kapitlet?
Efter en genomläsning följer insikten att det är ett av de där putta-och-dutta kapitlen, ett kapitel som inte kräver större omskrivningar eller nytänk, bara finslipning. Så jag börjar tveka. Jag vet att kapitlet som följer är ett av de där omöjliga kapitlen som tar så mycket tid och kraft i anspråk.
Min tvekan har sin grund i vetskapen att jag inte kommer att skriva under julhelgen - det gör jag aldrig, åtminstone inte på denna historia - och kan komma att tappa min skrivflow. För just nu har jag skrivflow, de senaste kapitlen har varit så enkla att jag liksom skriver av bara farten.
Så jag undrar... är det klokt att finslipa ett putta-och-dutta kapitel under den kommande helgen - jag kommer med all sannolikhet att bli klar med genomgången under helgen - bara för att ta en skrivpaus? Borde jag inte lämna det till efter jul, då jag liksom kan ta sats i detta enkla kapitel och hitta ett flyt som - med lite flyt - tar mig igenom åtminstone en del av därpå följande omöjliga kapitlet?
Om domedagar
Det här är ett schemalagt inlägg. Det kanske säger sig självt, klockan bör just ha fört oss över gränsen till ett nytt dygn, den 21/12 2012, dvs. världens sista dag enligt vissa tolkningar av Mayakalendern.
Så. Kanske håller jag som bäst på att fly kometen/zombierna/tsunamin, kanske är jag ute på stan och plundrar; samlar på mig förnödenheter innan jag, i ilfart, far upp till torpet? Vem vet vad jag gör om domedagsprofeterna visar sig ha rätt. Jag tror dock inte att jag sitter och bloggar, skriver gör jag nog inte heller. Så det är liksom bäst att skriva sina sista ord så här i förväg. Tänkte jag.
Men så är det ju möjligt att dessa inte är mina sista ord, Kanske ligger jag som bäst och sover? Kanske vaknar jag om några timmar, och tar mig till jobbet. Kanske köper jag några sista julklappar, gör lite saffranspraliner och skriver. Kanske visar det sig trots allt bli en helt vanligt fredag, kanske är världen inte över.
Så. Kanske håller jag som bäst på att fly kometen/zombierna/tsunamin, kanske är jag ute på stan och plundrar; samlar på mig förnödenheter innan jag, i ilfart, far upp till torpet? Vem vet vad jag gör om domedagsprofeterna visar sig ha rätt. Jag tror dock inte att jag sitter och bloggar, skriver gör jag nog inte heller. Så det är liksom bäst att skriva sina sista ord så här i förväg. Tänkte jag.
Men så är det ju möjligt att dessa inte är mina sista ord, Kanske ligger jag som bäst och sover? Kanske vaknar jag om några timmar, och tar mig till jobbet. Kanske köper jag några sista julklappar, gör lite saffranspraliner och skriver. Kanske visar det sig trots allt bli en helt vanligt fredag, kanske är världen inte över.
2012-12-19
Om vad jag läser när jag inte har tid att läsa
Det brukar vara något av ett problem, det här med att jag - när jag skriver som mest/bäst - inte tycker mig ha tid med läspauser. Det är ju då som behovet umgås med andra ord än mina egna är som störst.Men så kom jag på lösningen; jag lånar de tunnaste böckerna som jag hittar på biblioteket. Det där som knappt orkar över hundra sidor, eller de där som med nöd och näppe tagit sig över två hundra. Böcker som det är möjligt att läsa på några timmar, kanske en kväll.
Jag kan redan nu säga att strategin - tunnast är bäst - har visat sig vara riktigt intressant.
2012-12-15
En kort notering om Bilbo och Tove Jansson
 |
| Gollum och Bilbo enligt Tove Jansson |
Förra året råkade jag hitta ett exemplar av Tolkiens Bilbo i bibblans magasin. Ni vet den där utgåvan med Tove Janssons illustrationer. Eller hade ni missat att Jansson hade föreställt sig Bilbo och Midgård? Det hade i alla fall jag.
Hursomhelst.
Jag hade ju inte riktigt föreställt mig Bilbo eller Midgård på samma sätt som Tove Jansson. Det är inte alls mina inre bilder, vem tänker på Muminvärlden vid en läsning av Bilbo? (Inte Peter Jackson i allafall.) Men jag blir inte grinig, inte heller imponerad, bara så där varm inombords. Jag älskar Jansson illustrationer. Det är liksom så himla fel att de blir rätt.
ps. rätta mig om jag har fel men visst har Tove Janssons Bilbo kommit i nyutgåva?
2012-12-11
Om en lyckad research
Den lyckade researchen handlar inte om skrivande, men research som research, tänker jag, och gör ett inlägg av det. Researchen hör ihop med huset som jag och sambon köpt, det där renoveringsobjektet.
Lite bakgrund, kanske?
Ok. Någon gång på 70-talet tyckte husets ägare att de fönster som satt på huset var alldeles för omoderna - vilket ledde till att personen bytte dessa till alldeles hypermoderna 70-tals fönster. Dessa fönster a lá 70-talets energikris blev små - kanske för att de inte skulle släppa ut värmen, kanske för att man på den tiden tyckte att små fönster var det finaste som fanns.
Jag och sambon tycker lite annorlunda, vi tycker att huset har förlorat sina proportioner. Det ser inte bara knasigt ut utan är direkt fult. Fult fult fult. Men hur såg de ursprungliga fönstren ut? Frö att hitta svaret tog vi oss, under förra lördagen, till biblioteket i den kommande hemkommunen för att spana in lokalsamlingarna. Eftersom huset är ett gammalt arbetarhus så kan det ju vara med i någon bok om ortens lokalhistoria.
Väl inne på bibblan möter vi en grupp pensionärer som sitter och julpysslar.
Det kunde ha slutat som en lycklig påminnelse om hembygdföreningarnas kunnighet om bygden, men icke. För när jag på söndagskvällen kollade e-posten så låg den där; bilden på vårt hus så som det såg ut någon gång före 2.a världskriget!
Fint va? Och kolla in de fina fönstren - hur kan någon ha fått för sig att byta bort dem?
Så, över till dagens lekton i research. Vill ni veta något om bygden - vänd er till hembygdsföreningen! Där finns både kunskap och människor med kontakter. Ett bonustips är också att vända sig till släktforskarföreningar om man behöver hjälp med lite "historiska grejer".
Lite bakgrund, kanske?
Ok. Någon gång på 70-talet tyckte husets ägare att de fönster som satt på huset var alldeles för omoderna - vilket ledde till att personen bytte dessa till alldeles hypermoderna 70-tals fönster. Dessa fönster a lá 70-talets energikris blev små - kanske för att de inte skulle släppa ut värmen, kanske för att man på den tiden tyckte att små fönster var det finaste som fanns.
Jag och sambon tycker lite annorlunda, vi tycker att huset har förlorat sina proportioner. Det ser inte bara knasigt ut utan är direkt fult. Fult fult fult. Men hur såg de ursprungliga fönstren ut? Frö att hitta svaret tog vi oss, under förra lördagen, till biblioteket i den kommande hemkommunen för att spana in lokalsamlingarna. Eftersom huset är ett gammalt arbetarhus så kan det ju vara med i någon bok om ortens lokalhistoria.
Väl inne på bibblan möter vi en grupp pensionärer som sitter och julpysslar.
"Vad roligt, kommer ni för att pyssla?"Vi beklagar och berättar om vår egentliga ärende. Då blir det liv i stugan - det visar sig att det är hembygdsföreningen som håller i julpysslet. Vi får hjälp att leta i olika böcker, vi får tips på vart vi ska vända oss. Vi får också reda på att det en gång stod en simhall nedanför vårt hus - 10-meters bassäng; nakenbad för kvinnor på fredagar, detsamma för män på lördagar - telefonnummer byts och trots att vi inte hittar någon bild så känner vi oss glada. Vilka trevliga och hjälpsamma människor det bor i den blivande hemkommunen. Och varför tänkte jag inte på att vi kunde vända oss till hembygdsföreningen på en gång?
Det kunde ha slutat som en lycklig påminnelse om hembygdföreningarnas kunnighet om bygden, men icke. För när jag på söndagskvällen kollade e-posten så låg den där; bilden på vårt hus så som det såg ut någon gång före 2.a världskriget!
Fint va? Och kolla in de fina fönstren - hur kan någon ha fått för sig att byta bort dem?
Så, över till dagens lekton i research. Vill ni veta något om bygden - vänd er till hembygdsföreningen! Där finns både kunskap och människor med kontakter. Ett bonustips är också att vända sig till släktforskarföreningar om man behöver hjälp med lite "historiska grejer".
2012-12-10
Om Vårens böcker och debutantporträtt
Det är något av en höjdpunkt, det här när Svensk bokhandels (SVB´s) släpper sin katalog över de kommande böckerna. Förra veckan landade katalogen för vårens böcker på informationsdiskarna i biblioteket. Och jag, jag dök som en hök för att kolla in debutantporträtten.
Jag bläddrar och läser. Jag undrar vilka av debutanterna jag kommer att läsa, undrar vilka av dem kommer att komma med ytterligare en bok, en tredje. Vem kommer man att skriva om i tidningar? Får någon av dem Augustpriset? Jag undrar hur länge det dröjer tills någon, vars resa jag har följt på nätet, finns bland dessa porträtt. Hoppas inte alltför länge.
2012-12-08
Om en tillmötesgående omskrivning
Jag känner Alster I väl. Så väl att jag redan innan jag läser igenom ett kapitel vet var jag kommer att snava; jag vet precis vilka stycken jag måste skriva om. De där styckena, meningarna eller händelserna som jag aldrig riktigt får till; det där som jag skjuter på till nästa omskrivningsomgång, och nästa. Och nästa. När jag öppnar ett kapitel är jag alltså beredd.
Trodde jag.
I förrgår visade sig att jag i den förra omskrivningsomgången lämnat en överraskning åt mig själv: jag hade raderat alla hinder i kapitel 4. Raderat alla de där styckena, meningarna och händelserna som jag tidigare snavat på.
Ok, texten är lite stolpig, det finns luckor. Men jag snavar inte. Jag saknar inga "älsklingar", jag fastnar inte utan får ett skrivflyt. Jag hoppas att jag även fortsättningsvis kan ägna mig åt denna form av tillmötesgående omskrivningar.
Trodde jag.
I förrgår visade sig att jag i den förra omskrivningsomgången lämnat en överraskning åt mig själv: jag hade raderat alla hinder i kapitel 4. Raderat alla de där styckena, meningarna och händelserna som jag tidigare snavat på.
Ok, texten är lite stolpig, det finns luckor. Men jag snavar inte. Jag saknar inga "älsklingar", jag fastnar inte utan får ett skrivflyt. Jag hoppas att jag även fortsättningsvis kan ägna mig åt denna form av tillmötesgående omskrivningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)