Ärligt talat trodde jag att de skulle vara borta vid det här laget, att jag slipat bort den otåliga kantigheten. Men nej, det märks att jag har skrivit för att komma vidare, att jag inte har haft ro att stanna vid en tanke.
Så jag stannar, utvecklar. Försöker att skriva bort de abrupta övergångarna som (fortfarande!) finns. Därtill raderar jag spår efter en annan historia. Sånt som haft betydelse i en annan variant av Alster I, men som förlorat sin betydelse. Darlingar, darlingar. Ack!
Men nu är allt klart (för det här utkastet). Dags att läsa kapitel 5.
