Om att inte ge några (skrivrelaterade) nyårslöften

Jag tycker om nyårslöften. Jag tycker inte att det viktiga är att hålla dem, det viktiga är att tänka igenom de områden där det finns plats för förändring. Förbättring. Jag tycker om att skapa nya mål att sträva mot. Tänk om man skulle ta och fira månadsskiften bara för möjligheten att fundera över mål för en kommande månad – eller varför inte fira nyveckoafton? Tänk dessa oändliga rader av löften som man skulle kunna ge! (Jag är inte ironisk.)
 
Med detta i ryggen är det förstås märkligt att jag inte har några nyårslöften, eller snarare att jag inte har några läs- och skrivrelaterade sådana.* Finns det verkligen inga behov av förändring på det planet?
 
Nej. Nej, det finns det inte. Alltså, vad skulle det vara i så fall? Jag skriver ju. Jag tar en stund varje kväll, i vissa fall till och med på helgerna, för att skriva. Jag har börjat jobba igen, lilla Lopparo-Lou börjar på dagis snart. Jag skriver allt vad jag hinner och orkar. Dessutom har jag redan börjat omskrivningen av Alster I (utkast 9!) med siktet på att stanna kvar i varje kapitel så länge som det verkligen behövs, att inte hasta vidare för att komma vidare - för då kommer jag ju ingenstans!
 
Alltså, det finns ju ett skrivrelaterat löfte som jag skulle kunna ge. Jag skulle kunna lova att begrava Alster I i skrivbordslådan om jag efter denna omskrivningsomgång inte tycker att den är redo att läsas av andra. Men det har jag kanske redan lovat? Och så är det ju inget nyårslöfte, bara ett vanligt löfte.
 
Så befriande att inte ha några löften, inget som måste uppfyllas! Så befriande att känna att allt rullar på precis så där som det ska. Hurra, vilket skrivår 2015 kommer att bli!
 
 
 
*Jag har förstås löften inför det nya året, kör till exempel klassikern ”inte äta godis på ett år”. Jo, det är sant. Jag tänkte faktiskt inte äta godis på ett år. Förutom om jag befinner mig på Åland, eller Finland (tänk: Pantteri, Pätkis… går ju inte att låta bli). Jag får också äta fina praliner. Alltså sådana som man köper på chocolaterier och betalar dyra penningar för. Därtill funderar jag på att undantag för Kicks med havssalt. Jag tänker mig att jag får äta hela tre Kicks efter varje avslutad del i Alster I (som består av 24 kapitel och fem delar, men mer om det i ett senare inlägg). Eller efter en avslutad omskrivning. Eller om jag ska fira att jag äntligen släpper ifrån mig alstret för läsning av andra. Eller andra ”framgångar” på skrivarplanet. Nej, nu hinner jag inte blogga mer, nu måste jag sätta mig ner och skriva lite… Tänk alla dessa Kicks som hägrar…